Kortfilmer: Cigarettes & Coffee och Fast Film

Surfade runt lite på Filmtipset och hittade ett par fina kortfilmer:

1. Cigarettes & Coffee (Paul Thomas Anderson)

P.T.A:s första film. Herr Anderson har alltså tidigare gjort bland annat den fantastiska Magnolia. Ej att förväxla med Coffee & Cigarettes, också en mycket bra film.

2. Fast Film (Virgil Widrich)

Otroligt snygg experimentfilm. Består av en massa klipp från gamla filmer ihopsatta med origamiteknik. Det blir som en blandning mellan stop motion och filmklipp… Avancerad remixing.

Filmtips: Ararat

Den troligen enda personen som då och då läser min blogg klagade för ett par dagar sen på att jag bloggar för sällan så idag ska jag försöka få till två inlägg. Nummer ett är ett filmtips… Jag har ingen vidare vana av filmrecensioner, so bare with me…

Lisa flög iväg för att åka några varv runt jorden eller något sådant för några dagar sen men strax innan dess hann vi titta på Atom Egoyans film Ararat. Filmen är den andra av Egoyans filmer vi sett, den första var Exotica, och jag uppskattar verkligen hans berättarstil. Exotica och Ararat är två väldigt olika filmer men man ser vissa likheter i stil (och i återanvända skådisar trots 8 år emellan). Tydligt är framför allt det mycket skickligt ickelinjära berättandet, som snarare än bryter upp filmen och gör den svårare att förstå (som exempelvis Pulp Fiction) faller sig väldigt naturligt, det intressanta persongalleriet och de parallella historierna som berättas.

Och parallella historier är verkligen något som Ararat har. Ska man börja nysta upp den vet man knappt vart man ska börja… I grunden utspelar den sig i en något dysfunktionell armenisk familj i Toronto och runt en film som spelas in som handlar om turkarnas (av Turkiet officiellt förnekade) folkmord på armenier i början av 1900-talet. Att försöka dra in alla små historier som berättas under filmens gång känns onödigt och krångligt, det är förstås bättre att se filmen… Men berättandet är så välgjort att även scenerna från filmen vi ser i filmen blir spännande. Det intressanta i just berättarformen är att större delen av filmen egentligen är återberättad men är i filmen visat ur ett neutralt perspektiv. Det gäller även just filmen i filmen som ju i sin tur är en återberättelse, om än med konstnärlig frihet, av en 85 år gammal händelse.

Filmen i filmen, och skapandet av den, är kanske den mest konkreta berättelsen i Ararat, men det finns så mycket mer där. Främst handlar den om Raffi, en ung armenier i Toronto med vissa problem i både sin personliga och kulturella identitet vilken han söker i spåren efter sin far, som dog som frihetskämpe/terrorist i ett mordförsök på en turkisk diplomat. Centralt är relationerna mellan Raffi, hans mor och hans styvsyster. Mamman är kulturhistoriker och romantiserare av armenisk kultur och av Raffis fars död. Styvsystern, med vilken Raffi har en sexuell relation och vars pappa också är död i en fallolycka, för en ständig maktkamp med mamman och det hela utgör ett intressant triangeldrama…

Det här var alltså den andra Egoyan-filmen jag sett, men fler får det nog bli. Rekommenderar både denna och Exotica starkt!

Dags att laga mat…